Förord

I alla tider har det funnits pionjärer, vars uppgift har varit att sätta igång en utveckling. Utan dessa pionjärer hade vi som människor på denna planet stått stilla inom många områden. När det gäller den andliga utvecklingen är Anna-Lisa en sådan pionjär. Redan under mitten av 50-talet började hennes egen utveckling. Då fanns det få eller inga böcker i ämnet att tillgå. Likasinnade var sällsynta. Kursverksamhet förekom inte. Samhället och kyrkan var ofta fördömande och intolerant mot andligt nytänkande. Det ansågs som flummigt och naivt och förlöjligades ofta av omgivningen. Man var tvungen att välja tystnaden.

Med värdighet följde dock Anna-Lisa envist och tappert sin inre röst, trots omgivningens negativa attityd. Som en plog plöjde hon myllan före sådd. Vi, som kom efter, fick det på så sätt lättare i vår utveckling. Hennes hem blev en samlingspunkt för dem, som startade sitt sökande under 70 och 80-talen. Troget tog hon emot intresserade människor under torsdagskvällarna för meditation och undervisning. Dessa kvällar var för oss båda som ett vattenhål, där vi kunde dricka oss otörstiga. Under tolv års tid deltog vi regelbundet vid dessa samlingar tillsammans med allt fler människor. I detta rum byggdes upp en atmosfär av ljus, värme och kärlek, som vi för alltid bär med oss i våra hjärtan.

Helt oegoistiskt har Anna-Lisa genom åren tjänat det goda genom sin aldrig sinande kärlek till medmänniskorna. När vi säger, att hon har hjälpt tusentals människor, så menar vi tusentals. Varje dag ringer telefonen minst ett tiotal gånger, mest från Norge, då människor i nöd ber om hjälp. Underverk har skett många, många gånger. Allt detta har hon förverkligat utan någon ekonomisk ersättning. Hon fick förklarat för sig, att ”Kärleken söker icke sitt.” Hennes etik och moral har alltid varit hög och oantastlig.

I dessa tider, då vårt samhälle kommit in i en återvändsgränd, är ett uppvaknande och en fördjupning av varje enskild människas medvetenhet nödvändig. Vi behöver alla var och en förstå att allt levande hör ihop i en enhet. Det som förenar är kärleken och frånvaron av egoism.

Så vi är alla tack skyldiga till denna själ, som inom detta område har berikat oss andra så mycket genom sin närvaro på jorden. Tack, Anna-Lisa för att du i denna skrift låter oss ta del av din inre värld, din kunskap och din visdom. Tack från hjärtat, tack.


Västansjö den 22 september, 2004.
Inga och Carl-Gustav Levander.